Jag har funderat hela dagen. Eller för att vara ärlig, flera månader och ja faktiskt nåt år eller två. På att känna sig fast utan egentlig anledning. Generation Y. True story. Det finns överdriva, odrivna och så finns jag. Ett gränsfall. Att enligt avtal göra rätt för sig men sedan sätta gränser. Att då inte bli respekterad tar fram den där speciella lilla egenskapen vi har nästan ända fram till ytan. Nästan. Jag är ju ändå ett gränsfall. Och ni ska veta att jag är jävligt less på det.

Ettan kom tvåan kom trean kommer så småningom?