Just precis i det här ögonblicket känner jag att jag är fa-an tillbaka alltså! Som jag var för kanske ett och ett halvt år sen, när allt inte var så allvarligt, när det faktiskt gick att festa en helg utan att det gjorde något att jag tappade två hela dagar och när jag bara körde grymma låtar i spellistan. Det har liksom försvunnit ur mig sakta men säkert. Det som tog mig tillbaka var var låten här under. 100 ways to hate. I love it. Och kanske lite nya bilen (jo jag vet, helvändning där), och kanske en glad J och kanske H's partypepp. Funderar starkt på BÅL imorgon trots förkylningen och stressen som ligger över mig med designprojekt, deadline söndagkväll.