Shhhh
Blond igen!
Just precis i det här ögonblicket
Att vara två
IBLAND KÄNNS DET SOM ATT JAG ÄR TVÅ.
En som ständigt lägger saker där dom inte ska vara och en som ständigt letar dem. Jag tappar sällan bort något för alltid, som att klanta bort mobilen ute eller liknande, utan det är mer det här vardagstappandet, av både saker och minnet. Som att jag kan få leta reda på nycklarna tre gånger innan jag åker på jobbet. Som att jag börjar poppa popcorn och sen går ut och matar kaninen och när jag kommer in igen en minut senare blir jag asrädd för att det är något som låter i köket och jag kan för hela världen inte komma på vad det är. Sen var det någon som limmade ihop två av mina fingrar igår också, utan att jag märkte det. Det måste ha något med detta att göra också ;) Men med hjälp av nagellacksborttagningsmedel var jag lös efter ca två minuter!
Det är tur att man även har grymma tvångstankar som väger upp när det väl gäller. När det kommer till saker som att packa ordrar kollas de två gånger att det är rätt, ibland tre ibland fyra. Likaså med adresser. Sen fotas alla paket innan de skickas iväg, så om de kommer bort i posten eller något kan jag gå tillbaka och kolla att jag verkligen skrev rätt adress. Haha, galet jag vet. Finns det liknande som jag därute?
Uppsats om en ko
If I ever have to make the choice
Jag har funderat hela dagen. Eller för att vara ärlig, flera månader och ja faktiskt nåt år eller två. På att känna sig fast utan egentlig anledning. Generation Y. True story. Det finns överdriva, odrivna och så finns jag. Ett gränsfall. Att enligt avtal göra rätt för sig men sedan sätta gränser. Att då inte bli respekterad tar fram den där speciella lilla egenskapen vi har nästan ända fram till ytan. Nästan. Jag är ju ändå ett gränsfall. Och ni ska veta att jag är jävligt less på det.
Ettan kom tvåan kom trean kommer så småningom?
I want this one!
Helt awesome pingvin.
Glöm inte att kolla ända till slutet!
Godnatt.
It's so fluffy I'm gonna die!
Fattar ni inte det roliga i texten så har ni enligt min humor missat något! Som det stod i ett youtubeklipp The cutest four seconds of your life och jag kan inte annat än hålla med! Fast jag valde ett annat lite längre klipp. Look at that fluffy unicorn! Tycker du det är roligt måste du se filmen.
Flaskvärmaren fick jag i nyårspresent av Henke och direkt när paketet var öppnat och jag insett vad det var skriker vi båda exakt samtidigt it's so fluffyyy hahaha så himla fult när sånt händer :p Flaskan har stått på köksbänken sen dess och det är fan inte lätt att låta bli att peta på den när man går förbi haha.
To let your life be one that lights the way
Skickat ett par bilder nyss till min favoritgroda och kom att tänka på...
DET VAR ALLDELES FÖR LÄNGE SEN JAG GJORDE NÅGOT RIKTIGT KUL NU!
Jag vill dela sura jävla äckligt goda drinkar med någon
Jag vill rocka, skrika, sjunga, hoppa näst längst fram på en grym konsert
Jag vill dansa en hel natt på ett fullsmockat dansgolv utan att bry mig om hur fult det ser ut
Jag vill träffa underbara människor och kramas tills det inte finns några kramar kvar
Jag vill åka långt långt bort och bara vara och inte tänka på något
Jag vill ge mig på något stort och klara av det, till slut
To live the way that I believe
Vattumannen
SKRÄMMANDE ATT DET KAN STÄMMA SÅ BRA. Jag brukar inte tycka det är roligt att läsa horoskop och sånt men det här var fan intressant när det stämmer så väl!
"Vattumannen härskas av planeten Uranus. Kombinerat med luftens element gör den ledande egenskapen vattumannen till en komplicerad karaktär. Han är mycket självgod och har starka åsikter som han vet är de rätta. Han bryr sig alls inte om ifall han anses vara en underlig figur eller om alla andra tycker annorlunda. Personlig frihet och rättvisa är centrala begrepp.
För andra kan vattumannen te sig oberäknelig och rebellisk. Det kan vara svårt att nå honom, då han tenderar att skärma av sitt sanna jag under en yttre fasad. Vill du vara hans vän och tränga in under ytan måste du acceptera honom som han är. Han accepterar dig som du är, även om du kanske har fel enligt hans mening så har du rätt att tycka som du vill. Han är fördomsfri, intellektuell och human.
Element: Luft
Kvalitet: Fast
Polaritet: Positiv
Positiva karaktärsdrag: Fredsälskande, lojal och uppfinningsrik
Negativa karaktärsdrag: Excentrisk och trotsig
Människokroppen: Fotlederna.
Nyckelord: Uranus, klarsynthet, humanism, intuition, vågor, ockult, protest, revolutionär, reform, distans och bärnsten"
Källa: http://www.ditthoroskop.nu/se/tecken_vattumannen.htm Stämmer ditt med?
Bortskämd? Slösa? JAG?!?
Mjao på dig med?! Tack för din kommentar, lite avundsjuk kanske för att du inte kan gå på massa konserter själv? Jaja whatever, att jag fick kommentaren gör mig inget och jag kan inte ta åt mig av det eftersom det inte stämmer, däremot bryr jag mig om hur folk uppfattar mig när jag uppfattas fel så därför skriver jag lite. Som blev ganska mycket nu när jag läser igenom menmen :p
Jag har lärt mig hur man hanterar pengar. Tack mamma och pappa för det! När jag var sju och ville ha min första kanin fick jag spara ihop till en själv. När jag fick mitt första jobb vid 18 satt jag undan hälften av min lön varje månad, i flera år! Pengarna har nu gått till ett helt nytt kök och annan inredning i huset samt en utlandsresa, några bilsemestrar och konserter. Hade som planerat redan då att spara pengar till sånna saker för att slippa ta lån när jag blev äldre.
Vi avskyr lån och avbetalningar. Skulle aldrig ta lån för småsaker som inredning, semestrar eller bilar. Spara ett par månader istället så kan man köpa grejen utan skyhöga räntor som man förlorar så sjukt mycket pengar på. Och jo vi har såklart ett lån på huset man måste ju ge sig nån gång, varken pojkvännen eller resten av min familj stödde idén om att spara ihop pengar tills man kunde betala ett hus kontant.. :p
Jag har alltid prioriterat. Jag gillar inte att köpa dyra saker. Jag prioriterar konserter framför exempelvis mat. Att boka biljetter fastän man inte vet att man kan gå, det kan ju verka korkat men säljer dem om jag måste. När jag var yngre festade jag högst en gång i veckan medans andra kunde gå ut tre. Köper nästan aldrig alkohol ute. Varför köpa en cider där när man får tre för samma pris hemma? Sen att min pojkvän köper åt mig fastän jag säger att jag inte behöver mer det är en annan sak.
Bortskämd säger du? Vi delar på allt jag och Jimmy, allt från bilreparationer till hotellrum. Han tjänar mer än mig men för det ska ju inte han betala mer av räkningarna. Hans jobb är tyngre än mitt så såklart han ska ha mer pengar över då till sina intressen. Jag har valt att jobba endast 50% (så JO jag har ett fast jobb sen tre år tillbaka) och då får jag skylla mig själv att jag får mindre pengar än han när alla räkningar är betalda. Man får inte mer än man jobbar för liksom och man ska fan inte gå runt och snylta på andra som tjänar mer. Jimmy köper dock mer mat eftersom jag vägrar prioritera det. Han brukar också vilja köpa saker åt mig men eftersom jag inte tycker om att få grejer så brukar han överraska mig med godis och det räcker så :) Jag kanske är bortskämd med min rätt så perfekta uppväxt och allt jag lärt mig och all kärlek jag får. Then so be it.
Life is what you make of it. True story.
Min nya almanacka!!
FRAMSIDAN. En bild på mig själv med mitt namn (som inte alla bör se därav rutorna) och årtal. Framsidan skyddas av en tjock frostad plastbit så att kalendern inte blir förstörd lika lätt. Man kan även välja till ett gummiband för 15 kr som håller ihop kalendern. På baksidan av framsidan sitter en ritad linjal, praktiskt om man skulle behöva mäta något.
BILDSIDOR. Innan jag hade valt vad för bilder jag skulle ha då! Ren ångest haha. Valde till slut en stor bild på min och min soulmate samt våran låt på de två första sidorna. På den tredje bilden är det blandade bilder från fester och nån enstaka på kaninen :) Fjärde sidan är bandbilder från konserter jag varit på. Så får man en sida med kontaktuppgifter ifall kalendern skulle komma bort.
KALENDERN. Riktigt bra kalender med många rader att skriva på, samt att man har en ruta längst ner där man kan skriva in tiden man jobbat för dagen! Hur bra som helst, det var mest därför jag ville ha kalendern faktiskt, för att kunna skriva upp tiden och den där rutan gör det roligare istället för att bara skriva på en rad :) Låter korkat kanske men så sant. Längst ner får man välja rutor med "Veckans..." Jag valde Veckans att göra och Veckans träning, vem vet jag kaaanske börjar träna ? ;) Sen finns en ruta med bara rader och en ruta som visar vilken vecka det är.
SLUTET. Efter kalenderdelen kommer blanka sidor, linjerade sidor, sidor med rutor samt telefonbok, fyra sidor av varje. Efter det en årsöversikt och sen är det slut på almanackan med en text från tryckdig.se samt sista sidan som var tom från början men man kunde köpa till en plastficka för 15 kr som man klistrar fast själv för att kunna ha papper eller vad som helst i. Baksidan valde jag att ha svart och även den är det en skyddsplast över, precis som över framsidan.
Grymt roligt att ha en personlig almanacka och jättekul att göra den också!
TRYCKDIG.SE!
Into the danger zone
Flashback, I love. (you)
You come around, you're feeling down
I know, I do, just what you're up to, I know you by heart
Are you who you always said you would be?
Det här året har jag lovat mig själv att vara mer JAG. Mer än både förra året och året före det, även om det var bra år för mig, som stärkte mig enormt. Men jag ska även i år inte tänka så mycket på vad andra säger och tycker om mig. Göra precis vad jag vill. Aldrig lova något jag inte kan hålla. Inte göra saker jag inte vill bara för att vara snäll. Baksidan av det hela är att jag kanske inte kommer ha så många kvar. Grejen med mig är att, jag stöter lätt bort människor genom att bara vara mig själv, det vill säga den tysta som gillar att vara hemma, helt ensam. Jag är tråkig i andras ögon. Det är få som vet att jag faktiskt kan vara rätt rolig att umgås med. Man måste bara lära känna mig väldigt bra innan man ser det och det inte inte många som vill eller orkar det, eftersom jag är så tråkig, right?
Vill ni veta en sak? Jag har inte varit ute på stan och shoppat med en tjejkompis på säkert åtta år. Alltså liksom bara vi två, som normala tjejer gör. Gå i affärer och fika. Jag har ingen sån kompis. Vill ni veta en till sak? Jag har haft sju personer som jag genom livet har kallat min bästa kompis. Men ingen av dem har haft bara mig tillbaka som bästa kompis. Det har alltid funnits någon annan som var snäppet bättre.
För många år sen saknade jag båda dessa saker väldigt mycket, att ha en riktigt bra tjejkompis som jag kunde berätta allt för och som jag visste inte skulle föra det vidare till någon. Visst kommer det stunder nu med då man undrar hur det skulle vara att ha något sånt, MEN jag vet att jag egentligen inte vill ha det. Så fort jag ens kommer i närheten av nåt liknande så orkar jag inte med det. Jag vill inte gå på stan och fika var och varannan dag, jag har ingen lust att prata i telefon eller på msn i timmar och jag orkar inte ses flera gånger i veckan. Jag har fan svårt att bara svara på ett litet sms! Jag träffas gärna och pratar lite och så, nån gång ibland men inte hela tiden, jag behöver vara ensam också. Och hur kul är det att ha en sån kompis? Om man nu inte är likadan själv förstås men jag har inte hittat någon sån än...
Jag hittade däremot min soulmate för lite mer än fyra år sen nu. Det blev min bästa vän och inte långt efter även min pojkvän. En person som faktiskt tycker att jag är den bästa av alla. Jag är så lycklig man kan bli med honom, mitt liv förändrades helt då vi blev tillsammans. Från att gråta flera gånger i veckan till att... inte göra det, underbart. Han har sett precis alla sidor av mig, den tysta sidan, den roliga, udda och totalt urflippade sidan, "jag ska bli bäst och kämpa för det här"-sidan och den nedstämda "vad är det för mening att leva"-sidan. Den sista sidan visar jag inte ofta men den finns där, var och varannan dag. Nästa dag kan jag dock tro att jag är bäst och kan göra vad jag vill. Han om någon får se bevis på mina lätta manodepressiva sidor. Eller cyklotymi är nog mer rätt ord för hur det ligger till. Skrämmande nog insåg jag nyss att 17 av 19 punkter passar in på mig...
Men tillbaka till min underbara sambo då. Att det blev en kille som blev min bästa vän, det gör mig ingenting. Han är den enda jag berättar allt för. Litar på fullt ut. Vi har grymt kul tillsammans, vi gör precis vad vi vill, när vi vill. Han klagar inte ens då jag vill gå i klädaffärer! Fastän jag tror att han kanske inte alltid älskar det ;) Sen att vi är så jävulst lika är helt underbart. Enda skillnaden mellan oss är att han skulle kunna bo tillsammans med alla sina vänner, så mycket tycker han om att umgås. Jag förstår inte, tar det aldrig slut på samtalsämnen för sånna människor..?
ALLA ni som finns med mig idag: Jag älskar er, det ska ni veta. Även om jag inte alltid vill eller orkar ses. Jag undrar just om jag också kan bli normal en dag. Kanske behövs göras en liten förändring i mitt liv, man kanske skulle försöka skaffa sig ett kontorsjobb istället för att jobba i butik? Så kanske känslan av att vilja ses och prata kommer tillbaka?
Så vad säger ni, mina läsare, om allt detta då? Om ni orkade läsa igenom förstås ;) Kunde ni anat det eller kom det som en chock? Kanske finns det någon där ute som känner igen sig? Men den bästa frågan av alla, tycker ni jag är konstig och sjuk i huvudet? Jag vill verkligen veta vad ni tycker. Kommer ni kanske till och med sluta läsa här nu? Var det roligt att läsa? Jag behövde i vilket fall få ur mig detta. Tror jag...
En dålig sida
När jag vet att jag ska göra något senare, då får jag jättesvårt att göra något tills dess! Exempelvis om jag börjar jobba klockan 12 kan jag inte gå upp vid 9 och ta tag i tvätten eller något sånt, utan jag måste sova tills jag börjar ungefär. Blir stressad av att veta att jag ska göra något senare. Så är det nu också, jag ska nämligen simma igen, men min simkompis kunde inte förrän i eftermiddag och ja, då sitter jag liksom och väntar på det. Töntigt. Jag vill göra saker på en gång så det är bortgjort... Nu bara för att jag skrev det här ska jag gå och tvätta. Städa tvättstugan ska jag göra med. Ja.
I will find my way
Mitt största intresse som tonåring!
Svaret på frågan kommer NUU! Patrik var den första som gissade rätt! Bra gjort!! :)
Den här bilden togs i 8an gissar jag på, som ett extra skolfoto för skojs skull. Mitt intresse var alltså att gå på hockeymatcher, en till två gånger i veckan åkte jag upp, 10 mil en väg, för att se favoritlaget MODO. Skrek och hejjade som en galning och hade allmänt roligt. En säsong missade jag endast tre hemmamatcher. Jag har bara varit i Globen två gånger, och båda var för att se Djurgården - MODO. Autografer har jag en hel hög någonstans, jag undrar vart de tagit vägen... Även min tröja är fullspäckad med namnteckningar på framsidan. Intervjuat Jim Brithén har jag gjort också haha.
Och snälla rätta mig nu Linn eller Josephine om jag har helt fel, vi har stått på Kempehallens is med hockeyspelarna? Efter en match hoppade publiken ut på isen och vi gick på en rad och mötte spelarna, efteråt sprang vi som nå tok till bilen för att vi blev jättesena till skjutsen hem med Bosse? Det var så länge sen att det likaväl kan vara något jag drömt haha <--- Bekräftat som sanning av Linn nu! Jag tänkte väl att det borde ha hänt men vågar inte alltid lita på mitt minne då det handlar om så lång tid tillbaka.
Men inget av detta har jag gjort ensam, alltid har de två andra brudarna på bilden varit med, Linn och Josephine! Det var en rolig tid. Lite lustigt hur man förändras bara. Numera tål jag inte att se hockey, eller att höra allt tjut. Känslan man fick då MODO vann var helt magiskt, men det är inget jag känner längre.
Fan så roligt det var att höra era svar! Många gissade på konserter och sånt, en del på kaninhoppning och visst det kunde ju faktiskt ha varit så om jag hade haft en kanin som gillade att hoppa. Men min första plockade bort pinnarna med munnen och gick igenom hindren haha. Fick en gissning på folkrace, hästsport, golf, dans och rollspel, och visst vad som helst kunde det ju ha varit! Men dessa var ändå inte värst, jag måste bara lägga in Grimgoth's kommentar:
"Kan det vara kanintävlingar? annars rå chansar jag på My little pony elelr barbie! hahahaa"
Jag dog lite av skratt då jag läste den! Fyfan va roligt hahaha
4 Years, 6 Months, 2 Days
Jag hatar att jag blir så fast i en overklig värld, som samtidigt är så jävla bra att den kunde vart verklig. Jag hatar att jag faktiskt tar in så mycket av en serie, att jag påverkas av nåt som inte finns. Allt är påhittat och jag är egentligen bara så töntig som ligger i soffan och tittar på det där påhittade skiten (bra skiten). Jag ser så mycket av mig själv i alla tre huvudkaraktärerna, en blandning liksom. Men det tror jag i och för sig att alla gör som ser på det.
Jag blir inspirerad och motiverad till att ta tag i mitt liv samtidigt som jag bara vill gräva ner mig i en vecka och grina konstant. Tänker alldeles för mycket bakåt och på allt som varit, allt man hade, alla man kände och allt man gjorde och inte gjorde. Jävla serie som tar fram det där åt mig! Det senaste åren har bara varit att tänka framåt, jag vill inte tänka bakåt! Inte för att det hänt dåliga saker utan för att jag faktiskt haft det så bra att jag kan sakna det om jag tänker för mycket, trots att jag har det tusen gånger bättre nu. Så vad är värst:
Not getting everything you wished for, or getting it, but finding out it's not enough?
Jag önskar att jag visste vad jag ville göra när jag var 17. Min enda dröm då var att skaffa ett eget hus. Det var liksom det enda och ville och har velat ända sen dess. Nu sex år senare har jag nått min dröm, plus att jag hittat mitt livs kärlek att dela den med. Men när man väl har fått allt man önskade sig vill man ha mer. Inspirerad och motiverad som sagt, att ta tag i mitt liv trots att jag börjar bli gammal. Det är aldrig för sent. Jag vill ha nån slags framgång tror jag. Att vara bra på något. Vad vet jag inte riktigt men jag ska bli bra, på något.
Aah look what it made me write..! Idiotiska serie som tar fram den här sidan, jag brukar helst vilja gömma den och ha den för mig själv tills jag blir psykiskt skadad och bara släpper ut allt på en gång. Nä nu ska jag snygga till mig så man inte känner sig helt värdelös. Kanske dra med sig pojkvännen på en promenad också, serien drar även fram motivationen till att träna, alla är ju så förbannat snygga och perfekta!
Flubber!
Fet, dallrig och.. grön? Nä inte grön men resten. Jag kan inte längre knäppa mina arbetsbyxor utan våld, och då är det illa. Blir galen på mig själv att jag blivit såhär... Jag vet vad ni kommer säga "Du är inte tjock" blablabla men det behöver ingen göra för att jag vet att jag inte är det! Bara det att när jag med mina 51 kg går upp ett par, då ser jag det på en gång och framförallt så känns det! På kläder, när man inte längre är slät utan fettet pressas över byxlinningen och formar bulor. När låren liksom fyller upp hela stolen när man sitter. Ansiktet dallrar då man går.
Problemet är att jag inte kan skilja på vardag och helg längre. Det är godis, dipp, dricka var och varannan dag. Förut jobbade Jimmy borta på vardagarna men då han kom hem på helgen ville man ju liksom "fira", äta nåt gott och se film och mysa och då gick det ju bra. Men nu när hans jobb har uppehåll så är det liksom fira varje dag, för det gjorde vi ju förut då vi fick vara tillsammans och det sitter liksom kvar. Bara det att han är hemma 7 dagar i veckan nu... Nu skyller jag inte mitt fett på att han är hemma utan på att jag inte kan tänka framåt och inse att det inte funkar att äta sånt varje dag.
"Nu har du ju insett att det inte funkar, sluta nu då?" Nej det är inte så lätt!! Jag VILL fira, fira att jag får ha han hemma flera månader i sträck, äta sånt vi gillar och bara mysa och ha det underbart. Så jag vet inte vart de kommer sluta men jag gick i alla fall hem från jobbet idag trots -17 grader och blåst, en start i alla fall...
HAHA jag avlider vad FULT!
Själv måste jag ju säga att jag tycker verkligen att jag har två fulsidor, shit vad korkad jag ser ut! Jag vet ju redan att jag har ett skevt ansikte, tar nästan aldrig bilder på mig själv rakt framifrån pga det men här ser man ju verkligen skillnaden! Vet inte vilken jag ska välja om jag måste välja en sida och kalla den "fin"... Båda har ju sina fördelar och nackdelar..
Nu vill jag ju se era ful- och finsidor med ;)
Säg till om ni testar :)
A little bit deeper, part three
Jag är svindålig på att köpa saker till andra. Jag tycker rent ut sagt det är pinsamt att köpa vad som helst bara för att det är jul och man SKA ge bort saker. Ska jag ge bort något vill jag veta att personen vill ha det. Då är det inget problem alls, då är det bara roligt! Sen att få saker är ännu värre, särskilt när man inte kommit på nåt bra att ge tillbaka. PINSAMT.
I våran släkt har vi som tur är lagt ner det där med julklappar halvt om halvt. Vi köper nånting för 100 kr som vem som helst kan ha nytta av och sen delas de ut slumpmässigt till nån bara. Det är praktiskt. Så är det bara barnen som får mer julklappar. Det dryga är att trots att jag är 23 verkar jag fortfarande ses som ett barn... Jag vill vara vuxen nu, och få endast ett paket på julafton som alla andra! Det skulle underlätta enormt för mitt psyke de här månaderna före jul.
Jag och Jimmy köper inte heller något till varandra. Jag tycker det är onödigt och han håller med, i alla fall säger han det :) Vi sa att vi köper biljetter tillsammans till Metaltown istället, det blir våran julklapp. Istället för att jag ska ha ångest över att jag måste hitta på nåt bra och sen skiter det sig och jag köper kalsonger för 500 kr liksom... Brorsan och jag har också en överenskommelse. Skönt, även om jag säkert kan komma på en hel del saker han behöver om jag bara funderar en stund.
Istället tror jag på spontana presenter, då inget förväntas och man inte förväntas få något tillbaka! När man har hittat nåt som man vet personen behöver liksom. Som mamma och pappa sa att dom behövde en dvdspelare en dag, veckan efter såg jag och brorsan en perfekt och köpte den till dom, som en liten onsdagspresent (eller vilken dag de nu var). Dom vart väldigt förvånade men glada och det är så jag tycker det ska vara :)
Så i år ska jag köpa tre paket. Vi firar två jular så det blir 100kr x 2 och så ska vi köpa en julklapp till mamma och pappa, jag och lillebror. Det blir bra, det blir det.
Julankan!
Ingen anatidaephobia här inte! Stor tomtefobi däremot, huvva... Människor med mask är äckligt. Prydnadstomtar är äckliga. Det vidriga leendet dom har, folk blir lurade, tomten är farlig!! Vänta bara tills du går och lägger dig och dina tomteprydnader får liv och sätter sig och stirrar på dig, or worse! Men mig kommer dom inte åt för här kommer ingen tomte in! HA!
Haha okej, de kanske inte får liv men äckliga är dom och stirrar på en gör dom definitivt! :| Så mina juldekorationer består av mysig belysning och min underbara Julanka som hängt med länge :) Se så snäll den är!
Bild från förra året, den har inte fått nån fin plats än här i huset...
Snälla säg att det finns fler där ute med tomtefobi?!
Allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Ingen har väl missat Melissa Horns otroligt igenkännande texter vid det här laget? Dessa rader passar väldigt bra in just nu. Och ni, glöm aldrig aldrig bort det där med att vara sann!
Om telefoner
Lider av svår telefonskräck. Hatar att ringa och att prata i telefon. Spelar ingen roll om det är till nån jag känner väl jag ska ringa, då är jag rädd att jag stör, och är det till ett företag så är jag rädd för massa andra saker. Att personen i andra änden ska prata otydligt, vara otrevlig, bryta på nåt konstigt språk så jag inte förstår, eller bara säga saker som för mig är obegripliga. Igår ringde jag Scandic och fick som tur var prata med en jättetrevlig tjej! Dock var jag tvungen att ringa idag igen då vi inte bokade igår för det bästa var att bli medlem först så fick man rummen lite billigare. Kom till en tjej som pratade jättefort, det var lite jobbigt men nu har vi boende i både Göteborg och Västerås! Känner mig duktig haha :p
Mår dåligt flera dagar när jag vet att jag borde ringa nånstans, och plötsligt en dag kan det bara släppa så tar man telefonen och ringer, som en helt vanlig person! Vet inte vad det är med mig :p
Hmpf... Creepy phones......
Mitt beroende
Och nej, inget sånt där beroende man skryter om för att det inte är nåt riktigt beroende egentligen utan bara en kul grej, för det här är ett helt verkligt jävla skitberoende som gör att jag mår dåligt. Det liksom fattas nåt då jag inte får dricka det. Känns tomt. Vet inte hur jag ska göra för att få slut på det, för fortsätter det såhär så vet jag inte hur jag kommer se ut om ett år! Är i alla fall glad som fan att det "bara" är en dricka, och inte alkohol, cigaretter eller nåt ännu värre. Har i alla fall lovat Jimpaa att börja dricka mer vatten från och med imorgon... Bara han köper med sig en Coca Cola till mig då han kommer hem..!
